Varför blev det Olivia?

När jag ändå bor i min säng och inte har något bättre för mig (än låta bli att göra min sam-uppgift) tänkte jag skriva lite om hur det gick till när jag och min mamma bestämde oss för just Olivia. 

Att jag var skötare på henne och att min mamma gillade henne på ridskolan vet ni nog redan, men hur började allt?

Om vi ska gå tillbaka riktigt långt så började min mamma fastna för henne efter att hennes tidigare favorithäst som hon red i princip varenda lektion blev tvungen att avlivas 2011. Då blev det istället Olivia som fick bli ”hennes häst”.

Jag har under tiden min mamma ridit Olivia uppfattat henne som tjurig, pigg, stark och galen. Jag kunde inte ha haft mer fel. Jag höll mig i alla fall väldigt långt borta från henne under alla år på ridskolan, fram till 2014.

Efter ridskolehästarnas sommarbete är det alltid igångsättning av hästarna som främst skötare eller ”stallvärdar” är med på. Jag var med och red min sköthäst, Miss Brownie. Men eftersom vi var rätt få som var med fick vi rida två hästar var. När jag skulle välja häst nummer 2 fanns det inte särskilt många kvar, men min kompis sa ”ta Olivia” så henne fick det väl bli helt enkelt. Och tänk om jag inte hade gjort det!

Såhär skrev jag om henne då: Olivia var lugn från att jag vände på henne i spiltan, till att jag vände runt henne efter ridningen. Hon kändes jättehärlig att rida, även om vi bara skrittade. Hoppas att jag får rida henne och Brownie imorgon (resten av veckan) också! :)”

Red henne två dagar till på igångsättningen och kände direkt hur jag fastnade för henne:

”Olivia är bara så härlig att ha och göra med. Så lugn och snäll precis hela tiden, inte alls tjurig och jobbig som jag upplevt henne som. Hon lyssnade jättefint på hjälperna och ställde bra i hörnen hon med.”

”Olivia är så härlig att rida! Kan verkligen inte beskriva henne med något annat ord än lugn. Även hon flyttade fint för skänkeln och var så mjuk och fin att ställa.”

En månad senare red jag henne på lektion för första gången:

”Herregud vad jag har tänkt mig den här hästen heeelt fel! Hon är inte alls tjurig, jättepigg och ”konstig”. Hon var ju helt underbar att rida! Hennes trav var helt svävande och galoppen åh så rund och flygande!”

I oktober 2014 blev hon ganska allvarligt skadad i höger framhov och var riktigt halt. Hon fick stå i sjukbox med bandage och alltihop. Tog hand om henne precis som vanligt och skämde bort henne med godis. Jag red henne inte på ett bra tag eftersom hon var skadad, och sen var det någon annan tjej som kom och red henne då och då under en tid. Jag var så rädd för att det var någon som var och provred, för någonstans här bestämde sig ridskolan/ridskolechefen för att Olivia skulle pensioneras. I slutet av mars 2015 mådde jag inte så värst bra men det var då vändningen kom. Jag och min mamma stod i Livans spilta en kväll och min mamma frågade mig om jag visste att hon skulle säljas, vilket jag självklart gjorde. Jag frågade sedan min mamma utan att tänka riktigt ”ska vi köpa henne?”. Det blev början på det hela. Några dagar senare med telefonsamtal med ridskolechefen blev det bestämt. Olivia skulle bli vår. Vi skulle bli Olivias människor.

Redan i början på vår tid tillsammans kom hennes ”diviga sida” fram när hon vägrade gå på transporten båda gånger jag och mitt lilla ”team” försökte lasta. Men medan jag var i skolan den 7:e maj lyckades ridskolechefen få på henne och de körde henne till stallet, så när jag kom dit stod hon där i sin box.

Tänk att vi snart firar 1 år tillsammans. Jag och min Diva. Divan och hennes människa.

Livaan 1 Livaan 2 sjukboxen 11094308_744742452311348_1122206650_o  Livaan 4 Livaan 5 Livaan 6

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

You may use these HTML tags and attributes:

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>