Förberedelser och en seg onsdag

Det känns som att jag skriver att varenda dag är seg. Men så är det när man är sjuk, haha!

Men det betyder inte att jag har tråkigt, för det har jag inte alls. Idag drog jag iväg med några ur the squad och köpte massor av halloween-grejer som vi ska pynta Annas hus med när vi ska vara där under höstlovet. Anna kommer nämligen ha huset helt för sig själv hela lovet och eftersom vi inte litar på att hon klarar sig ensam så ska vi dra dit och ta hand om henne. Och fira halloween ska vi också göra såklart!

Vi drack årets första julmust också, och jag köpte nya doftljus! <3

I stallet var Livis riktigt söt när jag skulle ta in Gangster. Ropade på hästarna och hoppades att Gangster skulle komma, men alla var för upptagna med gräset. När jag kom lite närmare kom han gående, men så fort Livan fick se att han var påväg till mig släppte hon gräset på en gång och kom travande så att hon skulle hinna före. Hon ville inget speciellt, utan hon skulle bara fram först. Sen var hon nöjd. Hahah, hennes människa liksom. Min fina diva ♥

Efter att jag mockat tog jag ut henne på banan och longerade en liten stund. Körde bara jättekort i alla gångarter och det gick faktiskt bra! De senaste gånger har hon inte alls tyckt om idén och inte ens velat trava. Idag fick vi till både höger och vänster galopp, även om jag var tvungen att dra upp min egen energi en hel del. Lät henne rulla på bara några varv i båda varven och tog sedan in henne på mitten och berömde massor. Sedan fick hon trava av lite och så avslutade vi med att skritta av på grusvägen. I stallet kunde hon sedan stå helt still lös utanför sig box när boxdörren var öppen och låta mig plocka av tränset i lugn och ro innan hon traskade in. Vissa dagar funkar det bara helt enkelt. Idag var en sådan dag. ♥

En gammal bild, men hon hade samma träns idag!

13161469_950713191714272_1652080750_o

Tisdag 18/10-16

Trots att jag vilat igår och hade sovmorgon idag kände jag mig typ överkörd när jag vaknade. Gick upp i alla fall och efter att jag ätit frukost kände jag mig lite piggare. Cyklade iväg till skolan vid halv 1 för att äta pommes och bearnaisesås med mina amigas och hade sedan en lektion där vi bara hade ett muntligt förhör som tog typ 10 minuter.

Tjejerna kom ut och red Olivia och Lillen idag en stund på banan. Innan de gick ut till paddocken fick min kära diva för sig att ta med sin lilla människa som stod och höll i henne, redo att gå ut, och gå in i boxen som stod öppen eftersom jag höll på att mocka. Där inne började hon genast leta efter sitt hö som jag inte ens lagt in och klumpig som hon är kliver hon på skottkärran. Hon klarade sig alldeles utmärkt till skillnad från vår kära skottkärra. Den vart helt sne men den funkar alldeles utmärkt att köra med hahaha.. Suck alltså.

Hon hade varit snäll att rida i alla fall och i stallet efteråt kunde hon stå stilla på stallgången också, haha!

Som sagt, höstdivan är tillbaka och allt som står i hennes väg ser hon bara som luft. Vill hon in i boxen så går hon in i boxen, vare sig jag, en skottkärra eller en häst står i vägen. 😉

Vi myste lite i boxen efteråt och då är jag minsann rätt okej att vara med. Hon hörde också när pappa kom med bilen innan han ens kommit fram. Hon lämnade mig och sitt hö för att ställa sig vid boxdörren och titta ut. Förstod inte vad det var först, men sedan hörde jag hur bilen rullade in framför stallet. Söthäst!

14632510_1223816160972893_1675643599_o

Måndag

Idag har jag känt mig riktigt seg och skoldagen var minst lika seg den också. Även fast vi inte gjorde något jättejobbigt.

Anna var snäll och tog Olivia åt mig idag så nu har jag fått vila lite och förhoppningsvis blivit lite piggare.

I lördags skulle ju tjejerna kommit ut och ridit men så blev det inte. Så det slutade med att jag och Anna red ut en runda i stället. I början kändes det lite hopplöst. Trots att hon bara någon dag innan hade gått precis samma runda, när det var mycket mörkare fast med en av tjejerna på ryggen utan problem. Hon fick till och med gå sist och då brukar det aldrig vara några problem, men ändå så hoppade hon till för ingenting hela tiden. Jag blev bara irriterad och ledsen eftersom allt jag ville var en mysig liten runda eftersom jag var sjuk.

Till sist visade det sig att det inte var några problem så länge hon fick maaassor av saker att göra. Lite jobbigt för mig, men det funkade. Skänkelvikningar fram och tillbaka, böja halsen åt höger och vänster, öppnor, slutor, halvhalter, halter.. Tillslut behövde jag bara använda min kroppsvikt för att få henne att flytta så det kändes bra att det ändå gav något. I traven var hon ganska lugn och fortsatte lyssna, men i galoppen fick hon inte riktigt plats bakom hästen framför så då blev hon sur och bara rusade iväg, fast jag vet ju att hon kan galoppera i alldeles lagom takt och få plats utan problem, bara hon låter mig säga mitt om tempot. Men men, gjorde halt och galopperade ikapp lite senare bara för att få en bättre känsla. Sedan gjorde vi massor av halter på vägen hem. Det där med att stå kvar när man får lång tygel är ju såååå svårt!

Imorgon kommer förhoppningsvis tjejerna i alla fall. Om det inte blir för mörkt drar vi nog iväg mot ängen.

Såhär kanske hon får se ut nästan gång vi rider ut, haha! Då kan hon inte se allt det läskiga. Fast det kanske bara gör det värre… 

livadiva

Lite som en dagbok

Så kan man väl beskriva min blogg. Jag skriver här när jag känner för att skriva ner något jag vill komma ihåg. Tar bilder med mobilen typ varje dag av samma anledning men ibland kan text kännas bättre.

En liten Olivia-update får det bli i alla fall!

Sist jag skrev så hade det ju inte gått så bra. Men nu har det vänt! När en tjej från ridskolan kom ut med sin kompis för att hälsa på och rida Lillen fick hennes kompis rida Livan. Jag körde på metoden att inte berätta att jag knappt kunde rida på ena långsidan för två dagar sedan och vilka hörn hon tyckte var läskiga. Och det fungerade! Eller så var det bara ren tur, men sen dess har det varit mycket bättre.

Jag har ridit några gånger och det har gått super! Hon har varit aningen ofokuserad och i förrgår kastade hon sig iväg för något i hörnet, men värre än så har det inte varit. Vi kan galoppera på långsidan vi nyss knappt kunnat skritta förbi.

Imorgon kommer våra ”medryttare” och de ska rida på ängen och hoppa över stocken lite. Det ska bli spännande att se vad Livan tycker om det. Hon har inte hoppat på ett tag så det ska nog bli uppskattat.

Själv har jag blivit sjuk. Riktigt förkyld och verkar ha feber med eftersom jag fryser i ena stunden och är hur varm som helst i andra. Känner mig helt slut och har ont i kroppen också. Som vanligt när jag blir sjuk. Ska man vara sjuk så ska man vara det ordentligt typ. Så tråkigt, men men!

Glömde ju lägga upp resten av bilderna från sist, så här kommer de!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Delade åsikter om hösten

Alltså jag älskar verkligen hösten! Alla fina färger, mysiga kvällar med doftljus och inte minst halloween!

Men, min lilla häst verkar inte riktigt gilla hösten, för då blir hon sådär jobbig igen. Idag skulle jag inte göra mer än att rida ett lugnt litet pass på banan och jag var till och med taggad. Men, hann knappt sitta upp innan jag kände att nu var visst den där ena långsidan full med spöken och monster igen..

Hon vägrade gå ut ordentligt på spåret på ena sidan och hörnen där var hur hemska som helst. Släppte jag tygeln helt så genade hon direkt och jag var tvungen att tvinga henne att gå på den sidan. Travade några gånger på andra långsidan och gjorde lite öppnor och slutor i skritt. Sedan fick det räcka. Skrittade av och lät henne bestämma själv vart vi skulle gå. Hennes val blev en liten volt på den o-läskiga sidan av banan. Runt och runt gick hon och var supernöjd.

Så himla tråkigt. Får verkligen inte ut något som helst av ridningen när hon är så sjukt spänd och kastar sig för allt och ingenting. Kan låta henne stå och glo på det läskiga i en halvtimme för att sedan fortsätta och hon blir lika spänd nästa gång hon går förbi ändå. Hoppas lite på att det var för att det började bli mörkt, men jag tror egentligen att det är lite jobbigare än så.

Det är nämligen så att det i princip bara är mig hon gör såhär med. I torsdags var det en ”nybörjare” som red henne samtidigt som det blåste storm och hon var hur cool som helst. Gick ut i alla hörn, gjorde precis vad tjejen bad henne om. Allt. Visst blev hon lite rädd när ett stort träd knäcktes av och stormen blev kaos, men det var ju förståeligt. Men innan liksom, inga som helst problem. Jag antar att det sitter i mig, men jag förstår ju inte vad jag gör för fel och det är frustrerande.

Imorgon ska Anna iväg till Stockholm så jag blir ensam i stallet tillsammans med våra två ”medryttare” (inte samma som red i torsdags). Får se vart de vill rida någonstans och jag hoppas att Livan är som hon brukar vara med andra. Är så tacksam för att jag får hjälp när min motivation till ridningen har världens berg- och dalbana.

Knäppte lite nya bilder på henne igår i alla fall, lägger upp fler lite senare. Hon är ju bra fin ändå. 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA